omg,jag och min familj började kolla på massa videosar när man var liten/yngre. Shit,började seriöst gråta! Saknar verkligen tiden,inte för att jag kommer ihåg så mycket. Men allting var så enkelt, man skaffade vänner vid sandlådan,alltid ett leende på läpparna. Ibland kan det ha blivit lite gråt då och då för att man inte fick färgen man ville ha på glaset,eller för att man inte fick glass eller godis. Inga bekymmer, inga bråk, det var lätt att skaffa sig kompisar. Men nu är det helt tvärtom. Aja,sånt är livet! Har ni hört reklamen? "sånt är livet,sånt är livet,sååååånt är liiivet!" En klassiker :')